Ner med Wywallet

Inledning
Hej allihopa! Vem här åker inte med lokaltrafiken?  

Bakgrundsfakta

Argument

*Tar onödigt lång tid.
Först så måste man fylla på sitt Wywallet konto med sitt bankkort, sen så kan man använda deras tjänst.

*Fungerar inte för alla, varför byta system när det gamla fungerade utmärkt.
Man måste registrera sig först innan man kan använda deras betaltjänst, som är förståligt. Men för ungdomar under 18år så skickas först ett brev hem till en som målsman måste skriva under och skicka tillbaka, så det är inte exakt något snabbt sätt att registrera sig på. Innan så behövdes bara ens telefonnummer registreras som man då fick vänta ungefär två dagar innan det gick fram och var redo att användas, då drogs det bort direkt från ens kontantkort eller lades på ens telefonräkning, istället för att man måste hålla på att föra över pengar från sitt kort.

*De fyra företagens samarbete förstör för de mindre företagen.
Genom att de fyra största mobilföretagen Telia, Tele2, Telenor och Tre gjorde ett samarbete med Wywallet så har de försvårat de små företagandenas konkurrens på marknaden.

Motargument
*EU: s nya lag om att veta om användaruppgifter.

Avslutning

Chefernas lön ökar mest

Arbetarna arbetar ständigt mer och mer men får mindre i lön medan cheferna tar vinsten i sina egna fickor.  Rättvist? Inte i mina ögon.

Den så kallade ”makteliten”, cheferna, i industriföretag tjänar allt mer i lön för varje år utan att själva arbetarnas löner i många sammanhang inte ens ökar. Löner ökar årligen procentuellt med hur inflationen ser ut. Enligt LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och deras ekonomer i deras rapport om chefers inkomst[1] så tjänade ”makteliten” 1980 i genomsnitt fem gånger mer än vad arbetarna och år 2011 tjänade dem ungefär 17 gånger mer. Bland de större företagen så är det inte bättre, vd:ar i t.ex. Volvo och Nordea tjänade i snitt 46 gånger mer än arbetarna[2]. Vad kan man ens säga om det? De extra vinsterna som företaget tjänar borde inte gå direkt till cheferna.

Det finns även andra saker som vinsten skulle kunna gå till förutom lönerna. Det kan gå till för att förbättra arbetsplatsen och miljön för de som arbetar, nya redskap och maskiner eller till och med för att skapa fler arbetstillfällen på platsen. Det jag försöker få fram är att jag tycker pengarna inte ska gå till cheferna, utan tillbaka in i företaget, i längden skulle cheferna säkert ändå gå vinst och kanske till och med kunna expandera. Glada arbetare jobbar bäst.

Såklart så vill och så är det meningen att chefer ska tjäna på sitt företag, men inte på arbetarnas bekostnad säger jag. Löneökningen för vissa företag så går egentligen arbetarna back, ökningen matchar inte med inflationen, för att göra det enklare att förstå så kan jag säga så här ”maten blir dyrare och din lön minskar” det funkar inte i längden helt enkelt.

Så länge inkomsterna mellan chefen och arbetaren är på denna nivå så ökar även klassklyftorna som splittrar samhället mellan de rika och fattiga, är det så vi vill ha det i Sverige? Andra länder där klyftorna är stora så ser man bara korruption och brott, vissa skyller brottsligheten på invandare, fast när man tar en närmre titt så är det klyftorna som oftast gör folk till kriminella. Folk tvingas då till ett liv i brottslighet för att överleva. Om det fortsätter så här så bådar inte Sveriges framtid gott i mina ögon.

En lösning enligt mig skulle vara om cheferna hade en fast lön plus en viss procent som sådana fall av extra vinsten bestäms av någon opartisk regel om ekonomi, vinst och löner.

Vissa skulle nog påstå att cheferna tar vinsterna med all rätt eftersom de är som sagt chefen som styr allt, men är det rättvist för arbetarna att jobba mer för mindre betalt? Som sagt, inte i mina ögon.

Källförteckning

Bergström, Jeanette och Bergström, Åsa-Pia, ”Makteliten – klyftor består”, LO, http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F432C01CBB2FC88EC1257B0F004823AD/$file/Makteliten_2013.pdf, 12/2/2013

Andersson, Krister och ”ledarna”, ”Högtid att syna chefens lön”, Ledarna, http://www.ledarna.se/Documents/Rapporter/Lonestatistik/rapport_om_chefsloner_2011.pdf, 12/2/2013

---

[1] http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F432C01CBB2FC88EC1257B0F004823AD/$file/Makteliten_2013.pdf sida 9-26, 63. 12/2/2013

[2] http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F432C01CBB2FC88EC1257B0F004823AD/$file/Makteliten_2013.pdf sida 63, 67. 12/2/2013

Argumentations analys av Lagstifta Nu!

• Vilken huvudåsikt förs fram i artikeln? Formulera tesen!
– Att det ska bli lag på att tobaksföretagen måste ha avskräckande bilder på sina tobaks paket.

• Vilka argument förs fram som stöd för tesen?
– Rökning skadar inte bara individen utan även folk i sin omgivning. Undersökning av DN att rökningen har minskat efter Kanada lagstiftade om det.

• Är argumentet ett sakpåstående/sakargument – är det trovärdigt, anges källan?
– Källor som  DN och Lena Lillius, professor vid nikotinsskadeenheten på Karolinska sjukhuset nämns. Men inga citat från självaste personen/personerna nämns.

• Används konkreta exempel för att belysa/stärka argumenten?
– Att lungor och tänder förstörs, samt att det påverkar folk i ens omgivnings hälsa även. En motsvarande minskning i Sverige skulle ge en besparing på omkring 15 miljarder under en tioårsperiod.

• Vilka motargument finns?
– Att det är den fria individens eget val.

• Undersök vilka stilfigurer som skribenten använt t ex: positivt värdeladdade ord, negativt värdeladdade ord, upprepning av vissa ord och fraser, retoriska frågor, generaliseringar. Ge tydliga exempel ur artikeln.
– ”ska man dölja verkligheten för att några individer vill slippa se den i vitögat?” Retorisk fråga.
• Har texten en tydlig struktur: inledning, avslutning, ordningsföljd på argumenten (efter styrka)?
–

• Ge ett kort sammanfattande omdöme av den lästa debattartikeln. Vilken målgrupp vänder den sig till? Fungerar den, d v s lyckas skribenten övertyga läsaren?
–

5. Jämförelse med Rome

Krigets gudar utspelar sig i antikens Rom under Gajus Julius Caesars tid. Man följer Caesar och hans barndoms kompis Marcus Brutus genom deras liv, från födsel till död i ett tredje-persons perspektiv. Conn Iggulden, författaren, har följt historierna om Caesar väldigt bra, samt har han integrerat egna påhittade karaktärer för att fylla in svarta luckor i historien. Vad jag har märkt när jag läst är att Conn Iggulden rätt så diskret rensar bort de påhittade efter luckor i berättelsen har stängts.

Caesars barndomsliv var ett rikt och skyddat liv, hans pappa äger mark ute på landsbyggden utan för Rom, där de bor tillsammans med Marcus Brutus som hans pappa lovat att ta hand om. Men allt går inte som det ska, slavarna i Rom gör revolt och när Caesars pappa skyddar sin familj resulterar det med att han dör.

I boken ser Caesar ut att vara en bestämd och ambitiös person. I talen han håller så vill han skydda republiken fast när han går av scenen och pratar med sina närmsta så får man veta hans motiv, om att bli diktator, att han är maktgalen. Det är mycket politiskt spel i boken som avgör mycket av vad som händer, någon senator kommer i tvist med en annan så gör han allt för att bli av med honom eller få över hans anhängare till sin egen sida. Det gör boken mycket intressant att läsa.

Krigets gudar som är i tredje-persons perspektiv från Caesars vinkel, om jag tar och jämför det med tv-serien Rome från 2005-2007 som då följer Lucius Vorenus och Titus Pullo ena en general och en soldat ur Caesars armé, då får man en vinkel på hur folket ser honom. Lucius och Titus stiger i rank och kommer närmre och närmre Caesar.  I början verkar det som Julius Caesar är Roms räddare, skicklig i både politik och ute i fältet. Men desto närmre de kommer honom desto mer ser de hans agenda, visst så vill han inget illa med folket men han sätter sig först som han sagt, så länge folket är mätta och har underhållning så bryr de sig inte om vad man gör.

Boken utspelar sig ungefär likadant handlingsvis som Rome serien, man följer boken i tredje person ungefär som tv-serien som följer personer som gör att Caesar ses i tredje person och desto längre in i boken man kommer desto närmre kommer man Caesar och hans planer.

Summerat så tycker jag det är en väldigt bra och intressant bok som håller genom hela boken intresset att läsa uppe.

4. Krigets gudar

Titeln.
Titeln, krigets gudar, passar hyfsat bra med boken. Caesar var en mästare i krigföring, på det sättet passar den, men titeln för den andra boken i bok serien, kungars död, skulle passa bättre för att Caesar helt enkelt dör i slutet. Böckerna skulle kunna byta titlar, krigets gudar passar bättre för den andre, liksom kungars död passar bättre för krigets gudar, den andra boken så har Caesar som mest framgång i fältet.

Referat#1.
Caesar, tämjaren av Gallien blir förråd av sin kompanjon Pompejus som har vid hans sida regerat över Rom. Staden hamnar i depression och kaos när deras allians bryts, och Caesar återkallas till Rom för att stå för gamla och nya straff, en sak han inte kommer tolerera. Med hjälp av vänner driver han ut tyrannen och återtar sin plats i Rom, makt galen så tar han fullständig makt som diktator, eller med finare ord kejsare av Rom. Förråd av sin närmste och bästa vän som insett hans galenskap så blir situationen bara värre, han vill inte döda honom, men måste om det behövs.

Referat#2.
Julius Caesar, kejsaren av Rom, förråd av sin bäste vän. Jagar sin förra kompanjon över halva världen för att få behålla sin makt över staten.

3. Denna bok

* ”Du också, Brutus” sida.392
Det här är ett måste om man gillar Romarriket och historierna om Caesar.
En liten omgjord översättning av shakespears mest använda svenska översättning, ”Även du, Brutus”.

Detta citat valde jag för jag älskar romersk historia och kända fraser som det där väcker alltid upp minnen från filmer, spel om den eran.

* ”Jag är din son, Servilia” sida.60
Detta är när Brutus förklarar för en hög uppsatt dam att han är hennes son.

Jag som läsare har vetat under nästan hela boken att hon var Brutus mamma, men det är coolt att läsa om en förälder löst barn som blir en stor general hos Caesar som man följt samtidigt som man följt Caesars historia.

* ”Han är inte här” sida.74
Marcus Brutus har förrådigt Caesar och är på flykt till Grekland

Här kände jag att Caesar inte var så stabil mentalt, att han hade blivit för girig, som resulterade att hans bästa vän och general, Brutus, flydde.

2. Början på en episk berättelse

Berättelsen börjar direkt där förra boken slutade, efter tio år i Gallien förklaras Julius Caesar till Rom fiende av diktatorn Pompejus, och tar med sig sina legioner till Rom för att driva bort honom ur makten. Pompejus vet hur bra general Julius är och då med bestämmer sig strategis att ta med sig senaten till Grekland där han har stort inflytande, där han kan samla sina styrkor för att öka sin chans mot den legendariske Julius Caesar

Krigets gudar, som alla de förgående böcker i serien, verkar vara en väldigt bra bok. Även fast det finns många fiktiva personer i boken, så följer den historien om Caesars liv väldigt bra, historiska händelser som att Pompejus flyr från Rom och vad man trott Caesar hade, epilepsi.

Nu när Pompejus flytt till Grekland, så tror jag att Julius kommer följa efter och jaga ner honom ända till Egypten, där han träffar Kleopatra och hjälpa henne hålla makten över Egypten med tanke av en stark allians. Så står det i alla fall i historieböcker jag läst, så det borde utspelas på ett liknande sätt antar jag. Det är sådana böcker som jag älskar att läsa, böcker med historisk bakgrund, det ger mig en episk känsla när jag läser, för att jag vet att det mesta som står i boken då har hänt på riktigt.

Vad jag förväntar mig kommer att hända är ett storslaget och episk krig mellan Pompejus och Caesar. Jag vet redan att Caesar skulle vinna det, men det är alltid spännande att läsa hur han gjorde det. Princip alla vet hur Caesar dör, med orden ”Även du min Brutus”, det är en sak att längta till i boken. Författaren Conn Iggulden är fantastisk på att måla upp bilder i ens huvud med hur han formar språket med ordval beroende på etniskt ursprung på karaktärerna.

1. Krigets gudar, boken av mitt val

Jag valde denna bok för att jag har läst alla de föregående böcker och vet att författaren, Conn Iggulden verkar veta vad han gör. Krigets gudar är den fjärde och nyaste boken i bokserien Kejsaren, det har sagts att han kommer skriva en femte bok iallafall.

Böckerna handlar om Gajus Julius Caesar och hans närmste vän Marcus Brutus, och då utspelar det sig förstås i antikens rom. Böckerna är en blandning av historiska händelser med lite påhittat för att fylla igen vissa luckor. Det nämns många kända namn i böckerna, namn som t.ex. Cornelius Sulla och Pompejus, även många historiska händelser, som att Caesar utnämner sig till diktator och gladiatorn Spartacus uppror. Det är det som har gjorde så att jag började med dessa böcker.

En sak som gör de här böckerna speciella är att man kan börja med vilken av dom man vill, alla böcker även den första kastar en rakt in i storyn. Fast om man inte har läst de föregående böckerna känner man självklart inte igen alla personer och händelser som hänt, men det förklaras oftast tydligt när det nämns nåt viktigt som hände i de tidigare böckerna.

Nu kan man kanske förstå att jag har stora förväntningar på Conn Iggulden och Krigets gudar.

Arktis isen i dödsspiral

Mycket visar att avsmältningen av Arktis isen går snabbare och snabbare, som riskerar att driva på klimatförändringarna med oöverskådliga konsekvenser.

Att istäcket har halverats på lite mer än 30år kommer märkas norra Europa i form av sämre väder och en hårdare vinter. Just nu är isen på nordpolen sin lägsta på året, och antagligen det lägsta på tusentalsår  Det tar med konsekvenser som, djur som flyr för överlevnad, Översvämningar och torka. Det beror på att medeltempraturen på Arktisk har ökat med 3 grader de 10 senaste åren som resulterat med att sommaristäckets utbredning har minskat med 40 procent. Samtidigt har Kangerlussuaqglaciären ’’stora fjord glaciären’’ på östra Grönland minskat med mer än hälften de senaste 5 åren.
Mätningar kan ge olika besked, men de flesta forskarna är överens om att Antarktis istäcke smälter märkvärt fortare än vad som har räknats med.

Mätningar uppgivna av nationalencyklopedin tyder på att regionen under sommartid kan vara helt utan istäcke om 30år om avsmältningen fortsätter på samma kurva.
Man har redan börjat se konsekvenser av det. Isbjörnar har börjat setts på Island allt oftare vilket som är väldigt ovanligt, för att jaga på grund av att isflackens antal har smält och minskat. Detsamma börjar drabba människor, som flyr varav det är av torka eller kyla.

Det som händer när istäcket minskar med åren är att allt mer ljus från värme absorberas av det mörka havet istället för att reflekteras av det ljusa istäcket, det är det som leder till att jordens medeltempratur ökar på sommaren och minskar på vintern. Med att havet värms upp förstörs korallrev som får stora mängder av fiskar att dö eller förflytta sig.

Det finns många faktorer som har lett till detta, som användningen av fossila bränslen, utgrävningar runt arktiska regionen och havstrafik. Som i tur då har påverkat havsströmmar och temperaturförändringar. Det svaga istäcket har då öppnat upp genvägar på Nordostpassagen, norr om Norge och Ryssland. En genväg från Europa till Asien och den Nordamerikanska västkusten. I dagens läge finns det ingen teknik för att sanera oljan om det skulle ske en olycka vid Antarktis, men det används fortfarande som genväg, enligt Göteborgs-Posten användes passagen av fyra fartyg, och förra året av 34 fartyg och det förväntas öka genom åren.

Det finns många forskare som inte ser det som ett problem med tanke på att det har sett ut så här förr, för 10.000år sedan. Men det är inte det som är problemet, det är takten på avsmältningen som är problemet. Jorden klarar av det, men vi klarar inte av det i denna takt.
Därför talas avsmältningen av Arktis isen kan innebära en ’’tipping point’’, det vill säga att klimatförändringarna går över den kant som gör den omöjlig att stoppas.

Det bästa sättet framåt att bromsa avsmältningen anses av många att investera i grön energi och göra det ett billigare alternativ än fossila bränslen. Men det behövs även investeringar att motverka effekterna av den uppvärmningen vi kommer att få oavsett vad vi gör.
Nu pratar man inte längre om polarisen kommer att försvinna, utan när.

Barnvagnars förarna, de onda (Krönika)

Folk med barnvagnar, alltid i vägen. Jag är ute på väg mot skolan, vad ser jag? Jo, sjuttiosju barnvagnar på bredden som går söligare än tiden själv och inte en enda av dem flyttar på sig. De tänker kanske inte på vad de gör och inte har så bråttom till sin destination, men vi andra som kanske har bråttom blir ”lite” frustrerade när de går i ”slowmotion”. Man tvingas då att gå åt sidan för att ta sig förbi. Nu säger jag inte att alla med barnvagnar gör så, men uppskattat över hälften med barnvagnar iallafall.

De verkar tycka att bara de är de enda viktiga, och blir sura om man står sin mark tills någon flyttar på sig. Vad förväntar de sig? Att man ska le och säga ’’oj, vilken fin baby’’ och hoppa ut på gatan?

Barnvagnarna, de verkar bara bli större och större. Vad hände med enkla och små barnvagnar? Är det nyaste modet att ha så stor som möjligt? Verkar så iallafall.
Jag har sett barnvagnen jag satt i när jag var liten, den var liten, enkel och effektiv att navigera runt med.

Fast vad kan man säga, jag kommer säkert också bli sådan i framtiden, gå över till den mörka sidan av barnvagnsindustrin det vill säga, bli en av dem.